Från Vår Fru till våffla

I dag med glädje firas Vår Fru-dagen

och överallt ses järnet hett och fyllt

med våfflor, sen befruktade av sylt

när åter vi nu är i våffeltagen

 

Och mätta sen vi klappar oss om magen

och minns den kvinna som vår dag förgyllt

som nyss gravid beskyllde, oförskyllt 

den Helga Anden för att vara fadern

 

Och samtidigt är fröjd att memorera

att dialekter har sitt eget driv 

så när man förr ”Vår Fru” skulle lansera

sa ”våffer” utan groll och annat kiv

lägg tyskans ”vaffel” till, och salutera

att våfflan har ett kort – men anrikt liv

Brända bullars berg

Sätt ugnen på, här ska det bullar bakas

visionen är en bullplåt, fylld och fin

för bullar, det är rätta melodin

de sprider glädje när de sen ska smakas

 

För bakets väl, låt ingenting försakas

nej, slösa friskt med socker, smör, farin

på smaken lägger snålheten sordin

dessutom kan det då snart börja pratas

 

När degen jäst och bullar finns i ugnen

bevaka noga lämplig tid och färg

för bullars smak, den är ur doften sprungen

och sotets lukt, den skär i bullars märg

 

Och slut är då ditt liv som bagarkungen

när trött du blickar brända bullars berg

Satan, jävlar, what the fuck

Förr hördes ofta ”Satan!” och ”Förbannat!”

och indignerat kraftfullt ”Helvete’!”

när någon blev förjävligt less och sne’

och inte kunde komma på nå’t annat

 

Och därvid kunde det för all del stannat

men säg den jävel som får va ifre’

när mänskor inte nöjde sig med de’

och nu har deras plan blivit besannad

 

Nu hör man ropen ”K**en!” eller ”F**ta!”

om någon endast är en aning lack

ett gammalt ”Fan!” är ingenting att hitta

när kompisen i lönndom bara stack

 

Som då i sin tur skriver ”Det kan kvitta”

och avslutar med ”Fuck you!” ”What the fuck!”

Mera, sedan lera

Vem är väl jag att högstämt skalda sången

om salig dans på glädjens gröna äng

till knarranden och stön i lustens säng

som sällsamt minns den allra första gången

 

Som släpper lös den sista trötta fången

vars stämma ger befrielsens refräng

av ord som hämtas av en glad gamäng

ur visor om en Kalle, han på spången

 

Vem är väl då att längta ännu mera

av mjuka moln och den vi kan rå på

av ljuva nätters vila, ännu flera

när ingen mänskans levnad kan förstå

 

När livet drunknar djupt i sorgens lera

och den som just har kommit måste gå

Facebook stoppar positiv ”film om Zelenskyj” men låter bedragare slippa undan

Delade en mysig film, som dök upp på Facebook, där Ukrainas president Zelenskyj spelar gitarr och sjunger en sång på engelska tillsammans med sin fru Olena. Jag tyckte inslaget underströk hur han är som människa; inkännande, varm, tålmodig och trofast. Jag delade givetvis inslaget.

 

Döm om min förvåning när jag efter någon timme fick se att Facebook tagit bort, ”censurerat”, inslaget, med följande motivering: 

”Om det här meddelandet:

Oberoende faktagranskare hävdar att den här informationen inte är grundad på fakta.”

 

Jag tittar på inslaget en gång till och jag tycker verkligen att den gitarrspelande och sjungande killen liknar Volodymyr Zelenskyj. Hur det är med den kvinnliga musikanten, alltså Olena, har jag svårt att avgöra eftersom jag varken träffat eller ens sett henne.

Men under videon nu finns den här tillrättavisande informationen: 

 

“A video shared on Facebook purportedly shows Ukrainian President Volodymyr Zelenskyy and his wife Olena Zelenska singing a cover of “Endless Love” by Lionel Richie.”

 

Under detta finns videon och under den står det:

 

“The video features Boyce Avenue member Alejandro Manzano and English musician Connie Talbot. The music video does not feature Zelenskyy or mention Ukraine at any point.”

 

Hur besviken blev jag inte. Mina drömmar gick i moln och min värld började gunga. Men sedan tänkte jag, att det kundeha varit Volodymyr och Olena, om de hade bestämt sig för att spela och sjunga och medverka i videon. De hade säkert kunnat göra den bättre än originalet. Ingenting verkar ju var omöjligt för den karln. Och hans fru är säkert likadan.  

 

Samtidigt funderar jag över Facebook censurpolicy. 
Hur många gånger har jag inte på Facebook sett erbjudanden om hur man snabbt kan tjäna storkovan om man satsar pengar i kryptovalutor. Inläggen har en kändis som frontfigur och lockbete, givetvis utan att den blivit tillfrågad, och på senare tid har det varit Elon Musk, Om man följer tråden till erbjudandet kan man tro att nyheten publicerats i både Aftonbladet och DN. 

DN varnar sina läsare för erbjudandet med motiveringen att personerna bakom inläggen bara är ute för att lura folk på pengar.

Jag har säkert femtio gånger anmält dessa inslag som vilseledande och bedrägliga till Facebook, men de dyker ändå upp. De som ligger bakom dem kan alltså lugnt fortsätta att lura folk.

 

Jag tycker trots allt att det är bra att Facebook börjat granska de inlägg som de förmedlar, men:

Är det viktigare för Facebook att stoppa en film som ”skönmålar” Ukrainas modigaste man än att förhindra skojare att lura skjortan av folk?

När tänker de börja med det senare?

 

Mæ råkes

 

Det ryska Z:t – något att sikta på

 Zorro – vilket kraftfullt namn. Och är det inte det inledande bokstaven som på något sätt understryker det? Zorro är otvetydigt god, en Fantomen, en Stålmannen, eller varför inte en MacGyver. 

Zorro styr upp bland oförrätter och orättvisor, men aldrig tar i mera än det som behövs, innan han med sin värja på något lämpligt ställe ristar in sitt Z som en varningssignal till sina motståndare. 

 

Kanske är det därför som just bokstaven Z blivit en symbol för det mänskligt goda, eller varför inte det gudomligt goda, som alla egentligen, om allt var som det borde vara, ska råda överallt. En perfekt harmoni mellan yin och yang. Z – och sedan kan alla tryggt gå vidare i förvissningen om att Zorro eller motsvarande till 100% kommer att dyka upp om balansen av någon anledning rubbas. 

 

Kanske är det därför att Z används i andra sammanhang.
I dansbandssvängen kryllar det av Z i namnen men enligt Wikipedia var det något av en tillfällighet att det blev så:

”Traditionen med z i namnet uppstod när Folke Isaksson (1920–2011), känd folkparksföreståndare i Kristianstad, skulle skylta för Lasse Stefans. Då skyltningsbokstaven s tog slut satte Folke helt enkelt upp ett z för det sista s’et och traditionen var startad” 

 

Men visst känns det helt rätt, om än lite billigt, att smyga in ett Z i ett namn. På något sätt förstärks det positiva i den företeelse som namnet representerar. Dessutom tror jag de flesta lägger märke till och minns ett namn bättre om det ”förvrängs” med ett Z

Gäller det namnet på ett dansband, känns orkestern genast mer etablerad, mera självklar svårare att ifrågasätta. Detsamma gäller även annan verksamhet, som Loppiz eller Frizör. Visst ger dessa Z-stavningar mera positiva vibbar, jämfört med den vanliga tråkiga: Loppis, och Frisör. Jag känner mig direkt mera intresserad av att besöka ett ställe som har ett ”onödigt” Z i namnet.

Men bokstaven Z på väg att befläckas av civilt blod och omänskligt lidande, sedan Putins armé med sina Z-märkta pansarfordon helt oprovocerat invaderat Ukraina. Z är inte längre Zorro, inte längre godhet, inte längre mänsklighet, utan det motsatta. Z står inte för dem som vill rättvisa utan för dem som vill förtrycka, för Putin. Enligt TV-4:a har Z också blivit en symbol som de extrema ryska nationalisterna (nazister?) använder när de vill visa att de stödjer Putins krig. 

 

En tanke som far genom min skalle är att det ryska förtrycks-Z:t till och med skulle kunna vara ett hånfullt tecken som talar om att personen den ryska armén egentligen vill åt är Ukrainas hjältemodiga president Zelenskyj.

Förhoppningsvis har det ryska Z:t redan blivit ett välkänt riktmärke för de ukrainska pansarvärnssoldaterna när det ska oskadliggöra ryska pansarfordon.

 

Mæ råkes

Putin har glömt det mänskligaste alternativet

 Tänk om Putin, i stället för att massakrera en demokrati, bjudit in världen till att få ta del av allt fint och alla fina människor som finns i Ryssland. Dragit till med en charmoffensiv. Vilken glädje skulle han inte ha kunnat skapa. Vilka utbyten skulle han inte kunnat medverka till. Världens människor som kommit närmare varandra.

Men hans rädsla för att upptäcka sin egen ynklighet gör det väl omöjligt. Den gör att han hellre försöker utplåna det och dem som påminner honom om den.

 

Mæ råkes